Ja, det är nog så man kan förklara mitt och Alexs förhållande. Många upp- och nedförsbackar, och loopingar där till.
Det är nog så det är och kommer förbli. Vi är båda envisa, båda kan vara lite för hetsiga när vi diskuterar och vi är dramatiska. Jag kan erkänna att jag är lite utav en drama queen i vissa tillfällen, men det är Alex också. Som hans det otroligt dramatiska tillfället då han lämnade mig i lägenheten när vi bråkade. Det var dramatiskt på hög nivå.
Jag som gapar och skriker något i stil med "Går du nu så förlåter jag dig fan aldrig!" och Alex som själv gormar tillbaka "Men det är ditt jäkla problem och inte mitt!". Dörren smällde igen och där stod jag som ett fån.
Det är lugnt nu, än en gång har vi överlevt ett hetsigt gräl, heh. Alex är faktiskt hemma och sitter i sin vanliga plats i soffan med Xbox360-kontrollen och ögonen klistrade på TV'n.

Ska väl gå och laga mat... lovat att servera lasagne idag och eftersom det tar ett tag så bör jag börja nu.
Dagarna i vårt lilla hushåll är då aldrig helt händelselösa... men, men. Älskar Alex trots alla våra gräl, och förhoppningsvis är känslan ömsesidig ;)

Nej, maten kallar.