Tjoho!
Efter visst tjat från folk runt omkring mig (pojkvännen främst) så har jag bestämt mig för att skaffa en blogg trots att jag vart anti ett bra tag.
Men det kanske inte är så dumt för jag kan tycka att det är skönt att skriva av mig lite då och då. Och det passar väl en blogg rätt så bra som?

Vem är jag?
Först och främst så kommer jag vara rätt så anonym av mig här på bloggen. Men jag heter Nicko, eller snarare kallad. Men det är det jag presenterar mig som. Funderar på att ta och fixa det på papper också!
Jag är 23 år och lever ett helt normalt liv. Eller ja, det beror ju på vad man klassar som normalt. För mig är det normalt, speciellt och man jämför med min uppväxt.
Jag bor med min pojkvän Alexander som jag faktiskt blev ihop med rätt så nyss, dock så har vi delat lägenhet ett bra tag så vi har känt varandra rätt så länge om man säger så.
Jag har ett helt normalt och ibland en aning tråkigt jobb på en butik där jag oftast sitter i kassan, som är det roliga. Men ibland är jag på lagret, vilket inte alls är lika kul.

Tänker inte dra igenom hela mitt liv här på ett inlägg, utan det blir nog lite uppdelat. Typ sektioner ur mitt liv, det är tufft att sitta och skriva ner allt på en och samma gång då jag har gått igenom rätt så mycket skit för att nå mitt nuvarande jag. Men det har vart värt det, även om jag gjort några riktigt idiotiska val under de senaste åren (vilket jag kommer ta upp senare).


Angående namnet Nickotins.blogg.se, ifall någon funderar... vilket jag tvivlar på. Eller? Går igenom det ändå ;)
En av mina vänner skapade lite utav ett inside joke genom att börja kalla mig nikotin, eller "Nickotin" som hon skriver till mig. Av två anledningar.
1. Jag kedjerökte förr, typ värre än ett ånglok. Ständigt ute efter mitt nikotin. Och jag var ärligt talat rätt så bitchig om jag blev utan cigg. (Idag så röker jag inte längre, det var liksom en "stress-relief" förr. Nu hanterar jag det på andra vis och är dessutom inte lika stressad).
2. Hon har även påstått att jag har samma effekt som nikotin. Citerat: "Alltså. Du är för mig som dina cigg är för dig. Du vet när vi hade det där bråket? Jag ville så gärna bara lägga ner, och det gick bra i en dag eller två men sen kliade det bara i fingrarna och jag BEHÖVDE snacka med dig. Du är som en drog, även om man känner för att sluta så kommer man troligtvis trilla tillbaka. Vilket jag i och försig är glad över... men du är mitt nikotin."
Jag tog det som en komplimang kombinerat med lite förolämpning. Liksom, inte alltid kul att höra att en kompis har velat lägga ner ens vänskap. Men med tanke på bråket så var det helt okej, jag älskar mina faghags trots allt <3

Det var lite kort om mig, jag återkommer senare med ett inlägg :)

(Ska försöka göra något åt den tråkiga designen på bloggen också. Vill ha något lite mer personligt. Dock så blir jag så himla uttråkad av att sitta och pillra med sånt.)