Och nu kan jag se singel-livet försöka springa ikapp mig.
Jag hoppas för guds skull att jag inte har sumpat mitt förhållande med Alexander nu. Skulle sitta just snyggt.
Vet att jag inte skrivet på ett bra tag, men sån är jag. Plus att jag behöver skriva av mig lite. Inte för att jag har några direkta läsare, men för min egen skull.
Vi hade ett storbråk för ett par dagar sen, tänker inte gå in på någre detaljer eftersom det är privat. Men det hela slutade med att jag sa flera hemska saker, och jämförde Alex med ett av mina ex. Och jag fattar inte att jag kunde göra det. Exet var ett svin som var känslokall och bara utnyttjade mig. Så det var lågt. Men till mitt försvar, om jag nu förtjänar det, så sa Alex några rent utav smärtsamma kommentarer också.
Jo tack Alex, jag vet att jag är rätt så fucked up. Men du vet också varför.
Jag har berättat hela min historia för en person, och det är just Alex. Plus att jag skrivit ner bitvis här också... och mitt mål är att någon gång i livet kunna prata riktigt öppet om vad som hänt. Kanske hjälpa andra från att hamna i samma sits.

Men, men.... det var inte det jag skulle snacka om. Som sagt, bråk. Har inte sett Alex hemma sen vi bråkade i onsdags. Hört av en vän att han har flytt till en av sina kompisar. Inte första gången det händer. Av någon anledning är det alltid jag som blir kvar hemma.

Och du, om du läser det här Alex, så SNÄLLA svara i alla fall på något av mina jäkla samtal eller sms. Skulle vara trevligt att veta om du helt har gett upp. Borde väl ha dragit slutsatsen att du har det i och med vad du sa. Men jag skulle vilja snacka om det, ett lugnt och seriöst samtal mellan två vuxna, och inte våra vanliga hetsiga samtal.

Det känns aldrig bra att tro att man har sumpat det bästa som hänt i ens liv.
Nej, ska försöka att bara ta det lugnt ett tag nu innan jag brusar upp mig igen. Kanske läsa ett par bloggar och så. Och hoppas att min pojkvän (hoppas jag i alla fall jag fortfarande kan säga så) kontaktar mig.

Ha det bra gott folk, om det nu är någon som läst.