Något som jag har lidit av länge är att jag har otroligt stora sömn svårigheter. Jag vet att det beror på saker som hänt förr och vägrar släppa. Jag är paranoid som fan vissa perioder, och jag har en hel del äckliga mardrömmar också. Ofta så ser jag egentligen inte fram emot att sova. Senaste tiden har det vart rätt så lugnt dock, det känns alltid bättre att ha någon bredvid sig.
Men ibland så trillar jag tillbaka i gamla vanor då jag bara ligger och vrider mig av och ann eller glor up i taket i flera timmar. Lyssnar på mina andetag, Alex andetag, klockan som tickar eller vinden utanför.
Ljud som vanligtvis är tysta. Men när jag ligger där så känns det som att de blir förstärkta. Klockans tickande är som slag på en trumma. Vinden låter mer som en storm. Alexs andetag är då det ljud jag inte stör mig på. Det ger mig trygghet. Fokuserar jag på det så går det kanske över. Men minsta konstiga ljud kan få mig att spänna nästan varje muskel i kroppen och rädslan tar över.
Varför är jag ens rädd?
Jag är här. I min och Alexs lägenhet. Det är inte någon som trampar omkring utanför min dörr i väntan på att storma in och börja skrika, slå mig eller något sånt. De tiderna är över, och min far, mannen som satt den största skräcken i mig är död. Det är 5 år sen jag ens såg honom, och trots det så är jag helt jäkla mentalt förstörd sen min uppväxt.
Men det är lugnt. Jag har mina bra dagar, och mina dåliga. Det är bara att härda ut tills den där känslan går över. Kan inte riktigt beskriva hur jag känner under dessa perioder. Rädsla, självhat, nervositet, paranoia, ledsamhet, irritation, hat, ilska. Det är en stor härva med känslor som blir rätt så svårt att hantera.
Men jag försöker alltid se positivt på livet. Skillnaden på nu och då är att nu känner jag såhär i onödan och vet att jag inte ens behöver gå igenom samma skit igen, då så visste jag vad för skit som väntade mig. Då hade jag all rätt att känna som jag gjorde.

Nej nu blir det lite för djupt och tungt att sitta och skriva ner om saker som hör hemma i det förflutna.
Ska gå och rota i köket. Kan nästan slå vad om att Alex hade köpt choklad till sig själv. Som jag ska ta och äta med självgodhet. Det är vad han får ta eftersom han förstörde min frukost när han hällde ut filmjölken i sängen. Men, men. Ingen idé att gråta över spilld (fil)mjölk. Speciellt inte när jag kan äta upp hans choklad ;)